Plastsanering del II

Nu skulle man ju tro att ordningen var återställd, att nederlaget med bambutandborstarna hade fått min högt älskade hustru på andra (bättre) tankar. Icke! Den som tror det känner inte min högt älskade hustru. Har hon föresatt sig något så fullföljer hon och ingen grinig äkta man kan ändra på det, inte ens om han är en martyr i högre skolan.

Nästa offer att avlivas på plastsaneringens altare blev stekpannan. Snabbare än jag kan  säga ”Jamie Oliver” hade den av honom designade paradpannan förvisats långt bort från allt vad vårt kök och kulinariska upplevelser heter. (Tror att jag skymtade den löngst in i förrådets skräphörna häromdagen). 

En dag finns min favoritstekpanna bara inte där. Hur mycket jag än letar hittar jag bara en em blytung gjutgärnshistoria. Denna stekpanna är verkligen massiv och ser ut att vara hämtad direkt från någon vikingaby men, får jag veta senare, har en prislapp i nivå med en mindre oljefyndighet. En ganska dålig kombination kan ju tyckas? Nej inte alls, förklarar min högt älskade hustru nöjt. Den släpper inte ifrån sig några gifter utan berikar istället familjen med järn nog att hålla en hel världsdel på sitt rekommenderade dagliga intag.

  

Jaha, suck, låtgå, det låter väl kanske bra tänker jag. Vad min högt älskade hustru dock lite missar att informera mig om är att pannan även kräver smör nog att hålla samma världsdel på sitt rekommenderade dagliga intag. Jag överdriver inte, du måste yxa ner en hel stubbe smör för att maten inte skall bränna fast.

Hursomhelst, jag är inte den som är den utan vill förstås ge vår nya kökskompis en chans. Eller om jag skall vara helt ärlig så har jag väl egentligen inte så mycket val. Min tidigare ack så trogna kung på äggröra har ju lite pensionerats.

Åååheeeej, satan vad tung den var att lyfta från skåpet under bänken till spisplattan. Masserar försiktigt min underarm samtidigt som jag börjar titta efter min gamla stekspade. Stekspade, stekspade, stekspade var äääär du?

Då slår det mig! Den var i plast och har förpassats!!! Istället hittar jag bara en i rostfritt stål.

  

Jag är inte övertygad. Prövar försiktigt att dra den i pannan. Upplevelsen som denna manöver bjuder på kan nog bäst beskrivas som.. tveksam. Kombinationen rostfritt stål mot gjutgärn har obehagligt många likheter med kombinationen gnisslande krita mot en svart tavla. Det gör liksom ont ända in i själen.

Hur det gick att göra äggröra i gjutjärnspannan? Well, om jag säger såhär, träningsvärken av att lyfta den är noll och ingenting jämfört med tendiniten det gav av att rengöra den. Saaaatan vilken tid det tog (med en ekologisk träborste förstås)

Ställningen Plastsaneringen – Martyrmannen:

0-2.

2 reaktioner på ”Plastsanering del II

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s