Plastsanering

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Eller jo det vet jag förstås, men för spänningens skull låter vi det vara osagt ett litet tag till. 

Min högt älskade hustru har nu bestämt sig att en gång för alla plastsanera hemmet. Principen är ganska enkel. Allt av plast och liknande ”livsfarliga” material skall ut och naturmateral skall in. På papperet en ganska vettig tanke  kan ju tyckas. 

Bland det första som åkte var min kära tandborste. Denna skönt inarbetade trotjänare var helt plötsligt inte med mig längre. Med, vad jag hoppas, var en kärleksfull hand gav min högt älskade hustru en dag min älskade tandborste en coupe de grace och skickade den till soptunnan. 

I likhet med alla händelser vilka kommer att rubba min världsbild och skaka det fundament vilket hela min tillvaro är uppbyggt på så sker tandborstmanövern helt utan min vetskap. När jag kommer till tandborstmuggen den kvällen så finns borstis bara inte där. Nej, förklarar min högt älskade hustru belåtet, från och med nu får jag rengöra tänderna med en pinne av bambu. 

Jag är skeptisk. Visst, den har formen av en tandborste, har borsthår som en tandborste, men är gjord av TRÄ!!

Hur är den att borsta med undrar ni säkert? Jo det kan jag säga. Tänk er att ni kör in en piasavakvast med lite Pepsodent på i munnen. Det smakar trä och jag talar nu inte om den behagliga regalskeppet-Wasa-träsmaken som en bättre whiskey kan bjuda på. Nej det smakar, som jag tidigare nämnt, enbart sur, blöt, flisig,  piasavakvast. 

Nåväl jag är inte en man som klagar. Jag borstar tänderna med min bambuborste en dag, två dagar, tre dagar, ja i en hel vecka. 

Av en tillfällighet råkar därefter min och min högt älskade hustrus tandborstningstid sammanfalla. Jag tar i vanlig ordning min svarta bambuborste och drar på tandkräm. Därefter ger jag tandkrämen och den rosa bambuborsten till min högt älskade hustru. Vad jag förväntar mig är att hon lägger på tandkräm och borstar som jag. Vad som verkligen inträffar får mig dock att tappa tron på hela mänskligheten.

Min högt älskade hustru avböjer mycket vänligt, alltför vänligt,  bambuborsten. Istället rotar hon fram eltandborsten och… och… (jag kan knappt få fram orden) börjar borsta med den!!!!!! 

WTF!!!! 

Chockad frågar jag hur länge hon har gjort detta. Eltandborsten är ju  lite plastdjävulen personifierad! Lika obekymrad som om hon pratade vädret svarar då min högt älskade hustru att hon egentligen aldrig använt bambuborsten utan har kört med eltandborsten hela tiden. Bambuborsten var ju för äcklig.. Dessutom, erkänner hon lite bekymrat, kanske jag också borde byta till plastborsten eftersom.. ja, jag har luktat som en sämre skunk ur munnen senaste veckan….

Såhär långt är ställningen alltså:

Plastsanering vs. Martyrmannen 0-1.

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s