Middagsbjudning

Om jag någon gång springer på den person som  har myntat uttrycket ”matro” så skall jag ta denne och trä upp på en pinne för att därefter grilla över öppen eld. Mina höga ambitioner till trots,  är det nämligen försvinnande lite ”ro”, om ens någon, när det kommer till att äta middag. 

I ett försök att skapa en trevlig inramning börjar det med att jag på äkta Von Trapp-manér lite lätt sjungande ropar middagen är klaar! Välkomna ner till köket! 

Snart hör jag fyra små trummande fötter som kommer springande. Mycket kan sägas om tvillingarna men speciellt nödbedda när det kommer till mat är de inte. Nej de klättrar raskt upp på sina stolar och greppar varsina gafflar.

Vad beträffar storebror är det en helt annan femma. Jag lovar, det är betydligt enklare att få en gris till korvfabriken än att få min äldste arvinge till middagsbordet. Trots detta slutar jag dock aldrig att försöka. 

Med filosofin att det är enklare att få Björnen ur skogen med honung än med gevär, försöker jag igen Välkommen till boords! (Inget svar.) Det vore jätteroligt om du ville komma! (Fortfarande tyst från tv-soffan.) Om du kommer nu blir vi jätteglada! 

Tyst… och sedan..

Åååhhhhh! (med en röst som den gnälligaste gamla knarrande gungstolen) Vad blir det till middag då? 

Nu när jag väl har storebrors uppmärksamhet gäller det att smida. Med min smörigaste bilförsäljarröst svarar jag honungslent att det blir hans favoritmat, köttbullar! I samma bilförsöljaranda paketerar jag denna halvsanning så snyggt som det bara går. Skulle jag avslöja att det är mina köttbullar och inte mamma Scans som serveras kan jag lika gärna detonera en handgranat på hans tallrik. (Då skulle i vart fall jag få lite skoj.)

Mina tappra försök till trots är det inte så mycket som en lilltå på väg mot köket där jag och tvillingarna parkerat. I och för sig kan jag väl ha en viss förståelse för att inte ens den vagt utlovade Mamma Scan-köttbullen kan få arvingen att komma till middagsbordet. Trots allt kan även den störste Mamma Scan älskaren bli lite mättad efter femte dagen i rad. 

Dags att lägga i tvåans växel. Lite mindre Von Trapp sjungande och lite mer Clintan morrande (i rollen som Dirty Harry när han frågar skurken hur många kulor han har kvar i pistolen) försöker jag nu Vääääljommen till bords min vän! Därefter: Om du inte äter nu får du ingen mat utan får lägga dig hungrig! 

Jo jag har nu släppt tanken på honungsbuken som skall locka björnen ur skogen. Fuck honungsburken! Nu är det hagelbössan och inget annat som gäller.

Kom nu!!!! Annars äter vi utan dig och jag kommer aldrig mer att bjuda på köttbullar till middag!!

Om det fungerade?

Tja, döm själva:  

 

Såhär ser det ut… kl 22 samma dag… Med tanke på att arvingen sover sedan 19:30 får väl detta betraktas som lite av ett misslyckande. Nej, han kom aldrig ens ned till middagsbordet och jo han fick förstås en kvällsmacka innan läggning. Detta av en enkel anledning. Att lägga en hungrig arvinge kommer alltidoch biter en i röven när man får gå upp mitt i natten och ge honom något att äta.

Hur det gick med tvillingarnas mat? Fortsättning följer….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s