Ny dag nya möjligheter

Ibland känns det lite som att jag borde göra mer på dagarna när jag är hemma med tvillingarna. 

Just nu tänker en del av mig att jag borde ha sångstund, läsa spännande sagor och hitta på tokiga och pedagogiska lekar. 

Samtidigt tycker jag att det är ett ganska behagligt upplägg med fri lek (läs pappa sitter i soffan och tvillingarna leker med sina leksaker). Trots allt skall jag ju hålla mig alert en hel dag och behöver lite spara på krafterna. Jag vet ju att förr eller senare så kommer den glada leken att övergå till i bästa fall tjuvnyp och i värsta fall regelrätt slagsmål. Dessutom skall allt det Duplo som triumferande hällts ut över hela golvet plockas upp igen och igen och igen. 

Ja just att hälla ut, riva fram och riva ned saker verkar vara lite av mina kära arvingars paradgren. Samtidigt som det förstås är skapligt påfrestande för en jagad pappa att se så kan jag inte låta bli att förundras över den obrutna entusiasm med vilken de tar sig an sina riva-ut-riva-ned projekt.

En annan paradgren är att tugga på mat som de får. Vare sig det är äppelbitar, morotsstavar, banan eller knäckebröd så tuggas det. Sedan när det är färdigtuggat spottas det ut i miljoner pyttesmå, salivblöta och kladdiga bitar lite där det passar. Lite som att jag hade två flismaskiner som sprutar matflisor åt alla håll. Inte sällan lyckas de små änglarna också peta in matresterna på ställen  som sällan eller aldrig ser dagens ljus. Även om jag jagar efter dem som en iller och plockar allt jag ser är det jäkligt svårt att liksom veta när hela moroten är upplockad. Vi pratar ju inte ett 500-bitarspussel direkt. Hittade t.ex. precis en brödbit i mattfransen som utan någon arkeologisk exakthet säkerligen skulle kunna dateras ha ett bäst-före-datum två veckor tillbaka i tiden.

Det ovan sagda får mig inte sällan att svära (tyst förstås) över alla djävulens sofftillverkare som, av skäl som inte kan vara annat än ren illvilja,  har bestämt att bästa konstruktionen är att göra träfötter till sofforna som är en decimeter höga. Detta lämnar ett närmast perfekt utrymme för mat, mindre leksaker och fjärrkontroller att parkera på. För att inte tala om allt damm. Samtidigt är det så smalt att det inte går att få in handen för att plocka fram leksaken eller trycka in dammsugaren för att suga rent. Nej för att få fram Legohjälmen till Darth Wader måste hela soffhelvetet släpas bort. Samtidigt som jag står i ena änden och knuffar passar snabbt två små minimänniskor att runda andra änden av soffan och göra baby-dust-walk. 

Nej, vid närmare eftertanke, det blir inga pedagogiska lekar eller sångstund idag, jag måste spara på krafterna.

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s