Födelsedag 42

Klockan är strax efter sex på morgonen när något vilt fäktande, desperat skrikande och väldigt missbelåtet landar på mitt bröst. I mitt sömndruckna tillstånd lyckas jag precis innan dörren till sovrummet stängs uppfatta en uppgiven röst som trött förklarar att det inte går, jag måste ta honom.

När jag har vaknat till lite mer, (vilket alla som någon gång suttit med ett vilt skrikande paket i famnen kan intyga går ganska fort) kan jag konstatera att den missbelåtna lilla saken jag har framför mig är Felix. Rösten jag hörde måste då tillhört min högt älskade hustru som försökte förbereda en frukost på sängen. 

Min gissning skall snart visa sig vara korrekt. Felix som oturligt nog vaknade redan klockan tio i sex gjorde tämligen omgående klart för såväl sin lätt stressade mamma som sin storebror att han alls inte var speciellt imponerad av någon födelsedag. 

Jaja med tre barn kan man ju inte begära att alla skall vara glada som små solstrålar på ens stora dag. Det fanns trots allt fortfarande chans på två av tre. 

När Felix lugnat sig något hör jag från sovrummet intill hur Adam gnyr. Inte alls skrikigt, bara ett tyst gnyende. Med Felix i famnen hämtar jag Adam till min säng. Puuuh, han är… glad! En av tre, tänker jag tyst för mig själv.

Snart hör jag skönsången. Min högt älskade hustru som sjunger likt en näktergal om våren ackompanjeras av min äldste son som klämmer i rätt duktigt han med. Ujuj, detta känns lovande!

In kommer de med smörgåsar, kaffe, ljus och paket. Efter lite bök med ljusutblåsningen lyckas vi hitta plats för paketen, de tre barnen, min högt älskade hustru, och frukosten. Det är inte lätt att hitta en plats i sängen som alla kan acceptera, men tillslut så.

På två sekunder har min äldste son slitit pappret av tre av de fyra paketen. Det går fort, effektivt och skoningslöst. Precis när han skall hugga in på det fjärde paketet lyckas jag hejda honom. 

Vore det inte lite roligt om pappa fick öppna ett paket? Nehej, men tänk om jag öppnade alla dina paket? Jaha då skulle jag få smäll. Men snälla, kan jag inte få öppna detta? Va, vart skall du?

Min äldste arvinge förklarar bestämt att han inte tänker vara med längre. Nej han tycker pappa är dum. Nästa år skall han minsann sjunga ”ja må dum leva, ja må dum leva..”. Med de orden lämnar han sovrummet. 

Jaja, en av tre glada arvingar är inte dåligt det heller..

  
Tack min högt älskade hustru!

10 reaktioner på ”Födelsedag 42

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s