Läggning av tvillingar

Jag vet att jag har sagt det förut, men att lägga ett par kvällspigga småpojkar på 16 månader kräver sin man (eller kvinna förstås).

Till att börja med bör nämnas att tvillingarna är aldrig så glada och leksugna som när det är läggdags. 

Tvillingarna må ha varit trötta bortom överdjävlighetens gräns vid middagstid. De må ha ylat av missnöje hela dagen. När det kommer till läggningsdags verkar dock allt detta vara som bortblåst. Det är då de små liven ger uttrycket ”pigg som en mört” en helt ny dimension. 

Klockan halvåtta inte bara leker de själva utan de samsas även om sina leksaker i lekhagen. Kors i taket! Det är inget bråk, inget gnäll utan bara glad lek när den är som bäst (dvs tyst och sansad). 

Då jag, vilket kanske skymtat fram tidigare, är en stor vän av rutiner måste jag dock bryta leken fem i halv åtta. Engelsmannen (den lille killen i mitt huvud som pratar engelska med mig) är inte upplagd för att skjuta på läggningen. Den måste ske NU och omedelbart. 

Min högt älskade hustru är tyvärr inte någon större fan av Engelsmannen. Eftersom det i slutändan emellertid ändå är han som tar hand om läggningen av tvillingarna så får han dock sin vilja igenom. 

Klockan halvåtta läggs bägge tvillingarna i sina spjälsängar, huvud mot huvud. Samtidigt som min högt älskade hustru snabbt smyger ut ur tvillingarnas rum trycker jag in varsin vällingflaska i deras munnar. 

Det gäller att vara snabb, stadig på handen och inte tveka så mycket som en sekund. Tvillingarna kan nämligen lukta sig till tvekan och osäkerhet på en mils avstånd. Om de så mycket som känner antydan till obeslutsamhet hos den nattande föräldern har de snurrat runt och är uppe på alla fyra innan man har hunnit förstå vad som hänt. I den positionen är de sedan urstarka och kan snabbt avancera till stående med hjälp av sina små polygriptänger till händer. Om detta händer är det minst en halvtimmes extrajobb som ligger framför en. Lyckligtvis är Engelsmannens främsta egenskap just beslutsamhet och när han väl har bestämt sig tvekar han inte mycket.

Ikväll har jag tur. Jag får i dem nappflaskorna, får dem att dricka och slipper överraskningar eller annat fuffens som riskerar att äventyra nattningen. Visserligen har jag lite hjälpt turen på traven genom att med militärisk disciplin klocka förmiddagstuppluren, men man kan aldrig riktigt veta. Ibland skall det ändå till att langas nappar, gosedjur eller annat som finns tillhands mellan sängarna. Så fort jag ser den lilla handen som sträcker sig mellan spjälorna med något i till sin tvillingbror vet jag att tiden till övers för stillhet och kontemplation för mig inte kommer att bli fet.

Kvart i åtta sover bägge. Jag lirkar försiktigt ur den Playmobilgubbe ur Adams hand vilken jag blev tvungen att trolla fram strax efter att han hade fått flaskan och började darra på underläppen. Därefter lägger jag  deras fyra nappar var i en prydlig rad ovanför deras huvuden, puffar upp deras täcken och smyger ut ur deras rum med de tomma nappflaskorna.

Jippieee!! Nu har jag en timme egentid!!

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s