Mygel

Jag försöker verkligen leva som Rickard Rättrådig vid gränspolisen. Tyvärr är det inte alltid helt lätt, i synnerhet inte som jag har en tendens att alltsomoftast känna mig lite lurad. Lusten att lite ”lura tillbaka” finns liksom där latent vilande hos mig hela tiden. 

Det kan t.ex. vara inträdet till en aktivitet för arvingarna. Dessa ställen oavsett om det är Junibacken, Kolmådern eller vad det än är, har utan undantag satt åldersgränser som skall lura föräldrarna att tro att det finns barn som går in gratis. Jag har tre barn och jag kan lova er att ingen någonsin skulle kommit in gratis på någonting. Detta eftersom enda åldern när det är gratis för barnen är när de för små för att vilja gå in. När de väl kommer upp i åldern att de vill gå in på alla dessa snordyra ställen kostar det förstås hux flux en helvetes massa pengar i inträde. 

Men mig lurar dem inte! 

Aha det kostar inträde från ett år? Jomen det är inget problem, mina två är nämligen bara 11 månader. 

(Yeah right, de fyllde för tre månader sedan, MOAHAHAHAAA.)

Samma sak är det med förskolan. Jag känner mig lite lurad.

Helt plötsligt kommer äldste arvingen hem och snorar. Det krävs inte direkt någon Scherlock för att lista ut var de bacillerna kommer ifrån. Något as på förskolan förstås!

Trots att någon har gått till förskolan sjuk och smittat ned min familj så känner jag mig dock inte helt bekväm med att skicka dit arvingen i samma skick. Låt vara att han formligen dansar Mazurka på morgonkvisten, men ändå. Det känns inte helt Kosher att slänga in honom på avdelningen med rinnande näsa och kruppliknande hosta. 

Nu är jag inte en man som mycket bryr sig, eller styrs av sina känslor. Nej, det må kännas fel att skicka honom till dagis snorig, men att ha en kille hemma som snorig och hostig leker Ninjago (läs hemmasnickrad karate) på småbröderna är inte ett alternativ. 

När förnuftet säger förskola, blir det förskola. 

Jag klär på arvingen, snyggar till hans hår, putsar bort snoret under näsan och tvingar i honom ett glas vatten mot hostan. Sådärja, redo att åka till förskolan. 

Väl framme vid förskolan, fram med snorpappret igen, torka och sedan en låångsam promenad till arvingens avdelning. Inte springa!(det retar upp luftrören och vi vill ju inte komma in med en hosta som hörs över hela kommunen).

Tio minuter senare när jag sitter i bilen kan jag andas ut. Jag lyckades ta mig igenom hela lämningen utan så mycket som en antydan till hosta av arvingen! Jag klarade smussla in honom utan att bli påkommen! Ha! 

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s