Den heliga treenigheten

Jag erkänner att jag som bäst skulle kunna kallas måttligt religiös. Eller om jag säger som såhär, av allt jag lärde mig under konfirmationsperioden har det egentligen bara fastnat en sak: ”De sista skola vara de första”. Översatt på ett sätt som passar mig betyder detta att även om jag skulle vänta lite med att bekänna mina synder och avvakta några tiotal år med mina löften om bot och omedelbar bättring, så förlorar jag ändå inte min plats kön till i himmelriket.

Detta är gott, speciellt eftersom det just nu för mig finns en betydligt mer viktig treenighet än den där religiösa.

Den treenighet som för mig är den utan jämförelse viktigaste är

  1. Förmiddagssömnen
  2. Eftermiddagssömnen
  3. Nattsömnen

Faktum är att hela min existens i princip kretsar kring mina älskade tvillingaras sovvanor. Tvångstankarna kring dessas sömn är på en nivå som utan tvekan hade skicka in mig på mentalsjukhuset, utan att passera gå, om det bara hade funnits plats där.

Sett utifrån det ovan anförda är det ett under att jag inte totalt bröt ihop idag.

Som sin vana trogen vaknar min förstfödde strax efter fem. Drygt två timmar senare vaknar mina två andra pojkar. Att de sover längre är förstås bra på mer än ett sätt, ja faktiskt bra på nästan alla sätt. Det enda sätt som det inte är bra på är ur förmiddagssömnperspektivet… 

Enligt det mycket precisa schema som gäller och som killen i mitt huvud med militärisk disciplin ser till att jag håller, skall första sovpasset vara avklarat senast klockan tio. Annars kommer allt, ja precis allt, att gå åt helvete.

Första sovpasset går hyggligt. Någon Törnrosasömn kan det dock inte bli tal om. Eftersom de vägrar att somna så som jag har bestämt, strax efter nio, så tvingas jag korta ned förmiddagssömnen till knappa 30 minuter. Sorri, men sådana är reglerna pojkar.

Andra passet går…. sisådär.

Ganska övertygad om att det kommer bli en lätt övning rullar jag ut vagnen strax innan halvtvå. Tvillingarna har då fått varsin flaska välling som de girigt suger i sig, klunk för klunk. Jag konstaterar nöjt att konstistensen på vällingen är perfekt. Vällingen rinner i en jämn lugn ström från flaskan.

Efter en snabb överläggning med min förstfödde son kommer vi överens om att han väntar inne medan jag står utanför dörren, på uppfarten till huset och rullar tvillingarna till sömns. Han får under tiden se på tv, titta i en bok eller egentligen göra vad han vill så länge som han inte stör mig och tvillingarna under den känsliga insomningsprocessen. Nej, inte ens viska får han göra om han sticker ut huvudet genom dörren. Det måste vara A B S O L U T tystnad.

Jag börjar dra vagnen fram och tillbaka och jag ser två par trötta ögon som långsamt blir tyngre och tyngre. 

 KABOOOM!!!! 

Motorsmällen när min grannes gräsklippare sparkar igång är öronbedövande i den tysta stillhet som fram tills för en sekund till lägrade utanför mitt hus. 

BRRRRRR, TJOFF TJOFF TJOFF BRRRRRR TJOFF TJOFF

Dessvärre inte bara startar gräsklipparhelvetesmaskinen utan den fortsätter även att smattra och det på ett sätt som inte på något sätt antyder tendenser till den vill sluta.

Mitt humör sjunker snabbare än en sten mot havets botten. Inte bara humöret sjunker, hela mitt själsliga välbefinnande dras på någon sekund ner till Marianergravsdjup. 

Jag tittar sammanbitet på tvillingarna i vagnen. Deras ögon som för en sekund sedan var små springor är nu större än tefat. Jag känner inte paniken komma smygande, nej jag känner hur den slår till som en slägga med full kraft i solar plexus. Uuuhhhggghh, Gaaaah!! Jag kippar efter andan. Marken under fötterna börjar gunga.

I ögonvrån ser jag hur vår glada grannfru med gräsklipparen framför sig kommer närmare.. Hur mycket jag än försöker, vilket jag i och för sig inte gör alls, så kan jag dock bara inte hälsa på henne. Allt jag kan tänka är DÖD ÅT TENGIL!! (Not till mig själv – be om ursäkt för detta någon dag)

PANG!!! BOOIINK!!! KRASCH!! 

Om gräsklipparen lät mycket förut är det inget mot hur den låter när den obarmhärtigt tvingas över såväl stenar som tjocka trädrötter.

Allt oljud har nu lockat fram min äldste son vars yviga kalufs dyker upp i dörrspringan. Helt plötsligt har jag en gräsklipparmarodör på höger sida om mig, en understimulerad storebror på vänster sida om mig och ett par missnöjda, övertrötta tvillingar i mitten. Jag får ingen luft, måste komma bort, måste få bort tvillingarna från detta ljudinferno. Jag har inte mer än en timme att spela på innan eftermiddags sovpasset är förbi. Efter klockan 15 får ingen sova.

Med löfte om ett svalt bad och lek med pappa lyckas jag få min äldste son att lämna huset och följa med mig nedåt stranden. Planen är lika enkel som desperat. Jag binder upp honom vid ännu ett tysthetslöfte och så försöker jag få tvillingana att somna på vägen dit.

Vi lämnar snart huset och beger oss nedåt gatan. Puuuh…

KABOOM!!! 

Där drar ännu en person igång en gräsklippare.

Jag ökar farten. Snart är vi nere där gatan slutar och då återstår bara en liten krök innan stigen som leder mot stranden börjar.

KABOOOM!!

Gräsklippare nummer tre sparkar igång. 

Det är som att kryssa mellan briserande granater på ett krigsfält. Vart jag än vänder mig med mina arvingar briserar en ny gräsklippare ut i ett öronbedövande dån. Genomblöt av svett och med munnen som ett smalt streck kämpar jag mig vidare. 

När jag kommer ned mot stigen är det bara 35 min sovtid kvar och… de sover..Inte!! 

Först när det endast återstår tio minuter lyckas jag. 

  
Sorri grabbar, sovtiden är slut. Wakie Paike

Nej jag kommer inte få något Purpurhjärta, inte av tvillingarna och inte av storebror som bara fick bada i fem minuter..

11 reaktioner på ”Den heliga treenigheten

  1. Hmm… Dina små arvingar följer inte dina sovrutiner, eftersom dessa inte är de riktiga ”sovrutinerna” som de har i veckorna… 😉

    Ulrika, fr.o.m. den 1 sept är det dags för eventuella nya sovrutiner för de små, då tvillinglivet för pappan, aka Martyrmannen, börjar ”på riktigt”!! 😉 Men än så länge vill tvillingmamman inte för en millimeter rucka på de ljuvliga två sovpauserna som ges under dagarna i veckan (ja, ljuvligt om de lyckas somna samtidigt då vill säga). 🙏

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s