Sommarnatt med twins

Jag vet att jag inte borde. Det kommer att straffa ut sig och jag kommer att bittert få ångra mitt djärva tilltag. Just där och då känns det dock som en bra idé, eller inte bara som en bra idé utan rent utav som en lysande idé.

Vad jag pratar om är naturligtvis uppesittarkväll. 

Klockan är kvart i nio när jag lyckats söva hela barnaskaran för natten. Vid det laget har solens tidigare under dagen så obarmhärtiga strålar mildrats till en nivå som är såväl behaglig som njutningsfull. Från min plats på altanen på framsidan kan jag också följa hur solen sakta sänker sig ned mot horisonten samtidigt som himlen i väster färgas mjukt orangeröd.

Klockan närmar sig nio och det är hög tid, men jag kan inte. Det är helt enkelt för trivsamt för att jag skall kunna lägga mig. Jag hör Skalman-klockan ringa, men ignorerar den. Jag tänker inte lägga mig! 

Snart börjar rösten i huvudet (engelsmannen) börjar göra sig hörd. På ett sätt som förmedlar domerdag och all världens olycka förklarar han att nu djävlar går jag och lägger mig för annars….

Mot bättre vetande och stärkt av en kraft som jag inte vet var den kommer ifrån lyckas jag stå emot såväl rösten i huvudet som det envetna ringandet av Skalman-klockan. I vart fall fram till närmare tio. Vid det laget är dock njutningen inte fullt lika påtaglig (engelsmannen i kombination med det ilskna ringandet har en trist tendens att dämpa euforin av att ha uppesittarkväll).

Klockan tio ligger jag i sängen. I huvudet hör jag engelsmannens olycksbådande profetior om den muskelförtvining, depression och metaboliska obalans vilka lika säkert som amen i kyrkan kommer att följa i kölvattnet på den stundande sömnbristen.

Klockan elva är det dags för första peta-i-en-napp-övningen. Efter tio minuters gnyende förstår jag att Adam inte kommer att somna om med mindre än att jag masar mig upp, letar upp en napp och petar in den i munnen på honom. Trött och irriterad häver jag mig upp ur sängen. Det är då självaste f—n. Han har sju nappar på huvudkudden men vill inte anstränga sig med att ta en napp själv. Nej han skall ha upp pappa att göra det. Borskämda curlade unge.. Jag muttrar knappt hörbart för mig själv samtidigt som jag letar upp den mjuka silikonnappen med den stora skölden och stoppar i munnen på honom.

Det blir tyst och jag stapplar tillbaka till min säng. Rummet är fortfarande varmt som en pizzaugn och jag känner hur håret klibbar i nacken. T-shirten sitter som om den vore limmad mot kroppen och innan jag somnar ber jag en from bön om att sommaren skall fara och flyga gärna dit pepparn växer eller någon annan stans långt bort.

Klockan tolv är det dags för ännu en peta-i-en-napp-övning. Samma rutin som förra gången.

Klockan halvtre väcks jag av att killen i rummet brredvid hojtar (om jag uttrycker mig försiktigt). Hans skrik går utan problem genom väggen och in till mitt sovrum. Jag hör också hur min högt älskade hustru med något desperat i rösten gör allt som står i hennes makt för att lugna honom. Han blir tyst och jag tror att det är klart. Fem minuter senare hör jag dock honom igen. Inte skrik utan mer ett missbelåtet gnyende.

När jag har lyssnat på det missbelåtna gnyendet i en trekvart ger jag lite upp. Uppgivet erbjuder jag mig att ta arvingen i rummet bredvid ut på en nattfösare (en flaska välling i vagnen på en nattlig promenad). Erbjudandet accepteras utan så mycket som en antydan till protest, i vart fall inte från min högt älskade hustru. Felix däremot skriker som en stucken gris när jag tar och bär ned honom till vagnen.

En timmes promenad senare ser jag hur Felix ögonlock blir tyngre och tyngre och DÄR sover han!

Väl hemma igen unnar jag mig en kort paus i soffan. Det dröjer dock inte längre förrän jag hör en till kille har synpunkter på den tropiska sommarvärmen. Jahaja, hur skall jag göra nu då? Felix sover i vagnen utanför dörren och att lyfta ut en skrikande Adam för att lägga bredvid känns rent spontant inte som någon jättelysande idé.

Det slutar med att jag sitter i soffan med Adam och tittar på ett auktionsprogram på tv8. Om det är tröttheten eller kaffet, jag vet inte, men strax kommer jag på mig själv med att faktiskt tycka att det är ganska intressant. Två äldre farbröder tävlar mot två yngre män i att köpa upp och senare på auktion sälja antikviteter. Snart är jag helt inne i programmet och med fem koppar kaffe innanför västen sitter jag nästan också och viftar med handen i luften för att lägga bud. Det gamla golvuret var lite av en besvikelse, men klädhängaren.. Uthuggen ur en trädstam föreställande en arg björn som försöker klättra upp vore  den verkligen något att ha!

Adam är under tiden jag sitter och följer budgivningen tyst och verkar ganska nöjd med att få sitta i sin pappas knä. Inte ett spår av trötthet där inte.

Klockan sex vaknar storebror och strax därefter Felix igen som nu inte alls har lust att sova mer.

Ännu en strålande sommardag har tagit sin början!

  

En reaktion på ”Sommarnatt med twins

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s