Trött (del 52)

En dag kommer jag att skratta år det. Idag är dock inte en sådan dag. Nej idag känner jag just inte alls någon större lust att ta ett glädjeskutt över nattens aktiviteter. Adam kräver napp-byte en gång i timmen samtidigt som äldste sonen har hosta och Felix ylar som en ensam prärievarg varje gång han vaknar till. Låt vara att min högt älskade hustru hanterar det senare, men likväl vaknar jag ju. Inte heller den i framtiden ack så roliga detaljen att äldste arvingen bestämmer att dagen börjar klockan 05 får det idag att rycka uppåt i mina mungipor. 

Jag vaknar 04:55 med ett ryck av att något känns konstigt. När jag lyckas få upp ögonen ser jag hur min äldste son likt en ninja smugit sig in i rummet och nu står där tyst och betraktar mig med en napp i munnen, tre i höger hand och en i vänster. Borta i spjälsängen sover Adam med tunga andetag och jag har inget annat val än att smyga upp. 

Till min stora glädje promenerar arvingen till sitt rum och gör tecken till mig att följa efter. Jihooo, jag får sova mer!! Jag känner en känsla av hoppfullhet när jag kryper ned bredvid arvingen och bullar upp med en extra kudde och en grabbnäve gosedjur under huvudet. 

Jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och precis innan jag skall sjunka in i John-Blunds värld skänker jag en tacksam tanke åt han däruppe som ger mig mer sömn.

Kanske var min tacksamma tanke inte tillräckligt innerlig eller så valde han däruppe att helt sonika ignorera den. I samma stund som jag stängt mina ögon hör jag: 

– Pappa?

– uhhhmm ja?

– Jag drömde om en robot som bajsade på ditt huvud. fniss, fniss.

Han behöver inte säga mer min käre son. Jag förstår naturligtvis direkt att detta inte är ett barn som håller på att somna om, eller som tänker ge sin stackars trötta pappa mer sömn heller för den delen. Nej han är klarvaken och vill ned till tv-soffan. 

Trött som ett djur stapplar jag klockan 05:15 efter den glatt småspringande lilla gossen när han sätter av mot vardagsrummet.  Klockan 05:17 står jag i köket och funderar på om jag skall göra sex eller sju koppar kaffe. Efter en snabb huvudräkning utifrån antal timmar sömn, multiplicerat med mummel, mummel, antal veckor i sträck, dividerat med kaffekoefficienten kommer jag fram till att nio koppar är minimum för att komma på banan idag. Nio koppar svart får det således bli.

Tre timmar senare är jag på väg till jobbet.

 Så här ser jag ut:

 

Såhär känner jag:

  

2 reaktioner på ”Trött (del 52)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s