Restaurang

Det är ändå första maj och visst borde man fira det på något sätt? Det tycker i alla fall jag och min familj. Mycket entusiastiska tågar vi därför ned till kvartersrestaurangen. 

Här skall slås på stort! Beställ vad ni vill ha! utropar jag generöst när vi kommit fram. Jag menar, hur dyrt kan det egentligen bli? Det är ju för Guds skull bara en gammal pizzeria. 

Kanske gick jag ut lite för hårt. Jag känner hur färgen försvinner från mitt ansikte när jag ser vad en liten och en stor hamburgertallrik samt en kebabrulle och läsk kostar. 249 kr!!!

Vad jag inte vet när jag, under ett tyst  mumlande om ocker, betalar är att denna prövning är den minst svettiga denna kväll.

Nåväl, vi lyckas snabbt lägga beslag på restaurangens enda två barnstolar och sätter oss till bords. 

Det går tio minuter, femton, tjugo och maten har fortfarande inte kommit.

För att förstå vad som därefter utspelar sig måste man veta att offentliga barnstolar, utan undantag, samtliga är helt befriade från allt vad säkerhetsanordningar heter. 

Efter tjugo minuters tålmodigt smulande av smörgåsrån har såväl Adam som Felix fått nog. Med böjligheten hos små barn och järnviljan hos små Martyrmän dröjer det inte många sekunder förrän de är uppe ur stolarna och halvvägs ut på bordet. Där har nu, förstås, såväl kebabrulle som hamburgertallrikar dukats fram. 

Mer än en blick vänds åt vårt håll när första paret bestick åker i golvet under ljudligt skrammel. Därefter dröjer det inte länge förrän tvillingarna är hela ställets mittpunkt. 

De skall förstås ned på golvet. Väl där skall allt undersökas. Den indiska porslinselefanten i fönstret kunde mycket väl ha gått en alldeles för tidig hädanfärd tillmötes om det inte vore för mammans panikskrik och pappans snabba händer. Prydnadsasken i trä med sniderier hade inte samma tur. Ett diskret ”krack” hörs när den åker i marken. Vid det laget är dock förövaren nästan hela vägen in i restaurangköket. Efter sig har han en lätt svettig pappa. Samtidigt är förövarens jämnåriga bror på väg åt rakt motsatt håll. 

Jag fiskar raskt upp killen på väg mot köket. Därefter lyckas jag precis fånga in nr 2 innan han hunnit krypa mellan benen på de inkommande gästerna och ut genom ytterdörren. 

Tillbaka på ruta ett. För en sekund tror jag att jag har lyckats. Barnvagnen spärrar vägen mot ytterdörren och några väl valda stolar de andra flyktvägarna för tvillingarna på golvet. I den lilla fyrkant som nu utgör deras territorium finns såväl pommes frites, kebabrullesmulor och sallad att proviantera på. 

Två sekunder senare har Adam forcerat stol-barriären och bägge sätter fart ut i lokalen igen. Och igen, och igen…

En timme senare hörs en lättnadens suck på restaurangen. Då har jag tagit den blytunga skötväskan över axeln, tvillingarna i vagnen och gått hem. 

Om jag kan ge min högt älskade hustru och min tronarvinge en kvart av peace and quiet så gör jag det.

  

2 reaktioner på ”Restaurang

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s