Sömnstressen

Om någon frågade mig vad som är det jobbigaste med att ha småbarn skulle jag utan tvekan ha ett ganska stadigt batteri av alternativ att välja mellan. Ganska högt upp på listan skulle jag dock sannolikt placera ”sömnstressen”.

Med sömnstress menar jag inte alla de oräkneliga timmar på nätterna när man inte får sova trots att man borde.

Jag medger att dessa nattliga övningar onekligen har en viss, hmmm hur skall jag uttrycka det…. Jo hämmande effekt på det goda humöret. Dock är denna påverkan inte mer än en droppe i havet i jämförelse med sömnstressen.

Även efter en mer eller mindre sömnlös natt har jag ändå oftast lite kraft kvar. Eller i vart fall tillräckligt med kraft kvar för att leverera, om inte ett asgarv, så i vart fall ett litet ”höhöhö” när den äldste arvingen drar sitt första bajsskämt för dagen. (Runt 05:30.)

Efter att sömnstressen har kickat in skulle dock inte ens en årsförbrukning pruttkuddar kunna få det att börja rycka i mungipan på mig. Det enda som möjligen skulle kunna avslöja någon form av känslomässig reaktion skulle vara ryckningarna i mitt högra ögonbryn. Samtidigt skulle kunna ses blodådrorna vid tinningen, pulserande redo att explodera.

Förmodligen behöver jag söka professionell hjälp mot det, i alla fall om jag skall tro min högt älskade hustru (och det skall man ju göra). Om inte annat så skulle en lite mer avspänd relation till mat-och-sovklockan inte skada.

Tyvärr kan jag inte hjälpa det. Bara tanken på att någon av mina arvingar sover på en tid  när de inte borde göra det får killen i mitt huvud (som förövrigt bara pratar engelska) att bli helt skogstokig.

Det är som om hela jag (ivrigt påhejad av engelsmannen) hoppar ned i ett avgrundsdjupt hål av uppgivenhet när insikten träffar mig. Vafffaaaaaaaa..n sover äldste arvingen!!!! På dagen!!!!!! Men vadihelv…!!!! Va? Har tvillingarna sovit efter klockan 15???!!! Gaaaaaaaahhhh!!!

Vägen upp ur hålet är mödosam. I bästa fall har jag lyckats komma upp tills det är dags att lägga arvingarna.

Om jag överreagerar? Oooonejdå…,

Edit 

Sovdags – på riktigt..

3 reaktioner på ”Sömnstressen

  1. Wow, insiktsfullt iallafall! Inte dåligt! 😉 Och jag kan intyga att det är lite smått stressande när pappan gör allt hysteriskt i sin makt för att hålla liv i den dödströtta sonen som varit vaken sen kl 05.30… 😁

    Gillad av 1 person

  2. Ha ha! Har engelsmannen ngt namn? Fö känner jag så väl igen det du beskriver. Det är tufft, men som överlevare kan jag berätta att det blir bättre!! Lättare!! En dag – eller natt – kommer nu plötsligt att befinna er i en ny verklighet, där ni bara är Loire trötta..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s