Sådan far sådan son..

Säg den förälder som inte blir stolt och glad när den ser sig själv i sitt barn. Ni vet när barnet gör något på samma eller liknande sätt som man själv gör. Jag blir i alla fall stolt och jag tror inte att jag är ensam. 

Mina arvingar är i de allra flesta avseenden mycket bättre än mig. Det vore därför rent förmätet att ens antyda att jag skulle kunna jämföra mig med dem. Ibland händer det dock att jag ser saker, tillfällen då de påminner om mig själv. 

Ta t.ex. idag. Vi är bortbjudna på kalas och mina arvingar visar sig från sin allra bästa sida. Bra där. (Lite som jag.)

Ännu mer av mig själv får jag dock snart se i min ena tvillingpojke. Detta är när han plötsligt bestämmer sig för att knata iväg från fåtöljen och gå de sju stegen till sin mamma.

Jodå, jag kan också gå den sträckan. Det är dock inte själva sträckan som får igenkänningsklockorna att ringa. 

Inte heller det faktum att han gör dessa sju steg som en show-off för första gången i sitt liv när han är bortbjuden får mig att känna igen mig. 

Nej det som får mig att verkligen känna samhörighet är sättet han går på.

Min tvillingpojkes sju steg börjar med att han krampaktigt hänger på armstödet till fåtöljen. När han släpper taget blir han först stående. Han står med fötterna brett isär, tårna pekar något utåt och knäna är lätt böjda. Han svajar till men lyckas genom sin stadiga uppställning strax hitta balansen och förbli stående. 

Det hela är som en kopia av mig själv efter den tredje Long Island Ice Tea på Ålandsbåten. Efter att krampaktigt ha tagit stöd mot baren har jag plötsligt bestämt mig att jag skall över golvet till den där kvinnan (nej inte min mamma).   

Det kräver någon minuts stillastående innan jag vågar utmana mitt balanssinne och börja gå. När jag väl går så är det med mycket svajiga steg. Jag tror att jag går rakt fram, men i själva verket förflyttar jag mig lika mycket åt sidan. Det är som om hela golvet lutar. 

Lyckligtvis lyckas jag tack vare ett imponerande fotarbete att ändå hålla balansen. När jag väl har tillryggalagt sträckan har jag faktiskt inte missat målet med mer än en meter. Helt plötsligt står jag och håller, nej inte kvinnan som jag siktat på, utan en dörrpost. Lycklig över att ha klarat promenaden flinar jag glatt och känner hur triumfen sprider sig i hela mitt ansikte.

Just denna promenad gjorde min ena tvilling idag. Gissa om jag blir stolt!!

  

Precis som pappa sitter även arvingarna hela dagarna och försöker att få fyrkantiga bitar att passa i runda hål.

4 reaktioner på ”Sådan far sådan son..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s