Träning

Ibland är det inte utan att jag undrar varför jag håller på. Hur länge är det nu jag har tränat styrketräning? Femton år? Ja någonting ditåt. 

Efter femton års mycket konsekvent ryckande i vikter har jag lyckats uppnå….en fysik som…..hmmm låt mig tänka… Mick Jaggers… Det lite trista är dock att jag saknar rockstjärneglansen. Vad som blir kvar då är väldigt lite Mick Jagger och väldigt mycket Snurre Sprätt. 

Eftersom mitt bäst-före datum liksom passerat får jag försöka glädja mig åt andra saker än synliga träningsresultat. 

En sådan sak som jag gläds åt idag är att mitt lokala gym vid jobbet har byggts om. Allt har blivit större och snyggare. (Det enda som inte har förändrats på samma sätt är jag.)

Viktskivorna är större, speglarna mer konkava och till och med en lightweight som jag kan känna mig stark och bred (men en tvärhand hög i speglarna). 

Vad jag däremot skulle kunna undvara är killarna som går omkring i det säckigaste träningslinnet och exponerar såväl tribaltatueringar som piercade bröstvårtor. Vi har väl inte riktigt funnit varandra än. 

Skall jag vara helt ärlig så känns det inte som att detta klientel med tatueringar upp på huvudet egentligen letar efter nya träningsvänner. I vart fall inte i -80kg klassen.. och i vart fall inte bland finlemmade colombianer med en lagbok i väskan. Vid närmare eftertanke är det nog iofs ingen där på gymmet som blir speciellt imponerad av just Snurre Sprätt. 

Skitsamma, jag blir inte imponerad av dem heller… eller….?

  

145 kg marklyft – Häpp! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s