Förebild

Ibland får jag känslan av att vara en god manlig förebild var lättare förr i tiden. Eller så är det bara jag som inte har vad som krävs.

Till exempel vill jag inpränta i min äldste son vikten av att inte ta saker för givet och vikten av att vara tacksam för det man har. Det tycker jag ändå är en ganska bra utgångspunkt.

Mellan denna goda teoretiska föresats till den rent praktiska förståelsen hos mottagaren är det dock ett litet…hmm vad skall jag kalla det… glapp… Jag förklarar tålmodigt gång efter annan när vi sitter och äter att han faktiskt skall vara tacksam för maten och äta. Det är inte alla barn som får mat. (Jo jag vet att detta har sagts av föräldrar sedan den tiden Jesus var en liten grabb, utan att fungera.. men kanske denna gång?)

Igår när vi satt och åt får jag helt plötsligt en liten Eureka-känsla! Arvingen säger då helt självmant! ”Det är faktiskt inte alla barn som har någon mat pappa”. Mitt hjärta börjar genast pulsera av stolthet samtidigt som jag snabbt måste lägga band på min upprymdhet och anlägga min allra mest allvarsamma min. ”Nej min son, det är det inte så man skall vara glad för det man har.”.

Då fortsätter det. ”Pappa, det är faktiskt inte alla barn som har mjölk att dricka”. Nej, min son, håller jag med. Jag har fortfarande samma allvarliga uppsyn, men en stigande känsla av oro börjar infinna sig av att denna konversation inte riktigt är på väg åt det håll och till den djupa förståelse som jag önskar.

”Pappa, det är inte alla barn som har städerskor.”…………….

Helt plötsligt låter mitt ”alla barn” inte riktigt lika behjärtansvärt.

  

Mat som inte behöver trugas..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s