Godkänt

jag är inte den som brukar slå på min egen trumma, eller jo förresten det är jag nog. Oavsett vilket, måste jag säga att dagen ensam med arvingarna gick över förväntan. (förutseende nog hade jag ju  i och för sig skruvat ned just förväntningarna å det grövsta, men ändå.)

Det börjar ganska bra, men som vanligt lite för tidigt.

Storebror springer in i mitt rum vid halvsextiden. Med sina fem nappar i händerna och en i munnen är han utan tvekan taggad som tusan för att påbörja en ny dag. Suck och stön, tänker jag tyst för mig själv (plus lite annat som brukar sorteras in i kategorin ”runda ord”).

Med milt våld föser jag den minst sagt motvillige fyraåringen tillbaka till hans rum och hans säng. Efter ett mindre meningsutbyte lyckas jag förhandla fram ytterligare lite säng-tid mot att jag lägger mig bredvid honom. Det är en hygglig deal. Hans säng är iofs hård som en betongbrits, men hans fyra kuddar är skapligt mjuka och framförallt har jag chans på lite till av det som jag just i denns stund behöver mest – sömn. Ja chans är kanske ett starkt ord i sammanhanget. Sannolikheten för att jag skulle få lite mer sömn här är ungefär lika stor som att jag skulle vinna 150 miljoner på lotto..d.v.s. inte sådär jättestor.

Det blir som väntat. Trots att jag i min övertalningskampanj använt såväl kilovis med verbala morötter som motsvarande mängd piska dröjer det inte mer än tio sekunder innan det börjas gny. Tyst väsande, med en röst som skall förmedla nu-gör-du-som-jag-säger-för-annars…. förklarar jag att jag inte vill och inte tänker gå upp med honom eftersom det är mitt i natten. Jag vet inte om det var mitt röstläge som inte riktigt nådde fram eller om det bara beror på total avsaknad av respekt, men svaret jag får låter inte vänta på sig: ”Pappa du är så otacksam!”.

Vart kom det ifrån? Otacksam? Har jag sagt det någon gång? Inte omöjligt i och för sig, speciellt efter en jul då ungen fick allt och lite till men ändå satt och tjurade missnöjt på kvällen. Men ”Otacksam” för att jag inte får möjlighet att påbörja dagen klockan kvart i sex på morgonen? Det var onekligen en ny variant. Mina tankar snurrar.

Nåväl, eftersom jag har en ambition att vara en god förebild och då en god förebild inte visar otacksamhet, masar jag mig motvilligt upp (ackompanjerad av arvingens triumfatoriska indiantjut).

——————————–

Om jag väljer att klippa ungefär vid fem-snåret på eftermiddagen skulle jag vilja påstå att jag gjort ett gott dagsverke. Det är då stora arvingen glatt utbrister ”Jag har haft jätte, jätteroligt idag”. (Elaka tungor skulle kunna hävda att uttalandet har ett samband med inköpet av presenten till honom, men Martyrmannen lyssnar inte på sådana elaka tungor.)

Om jag däremot väljer att klippa ungefär vid halvsju-bläcket på kvällen är jag inte riktigt säker på att jag lyckats lika bra. Då låter det mer såhär ”Pappa, du är inte min kompis och du får aldrig leka med mig”.

Jaja, vi fick i alla fall en ny familjemedlem. Säg hej till grisen..

Grisen väntar på middag.

Grisen kör bil.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s