Köpa hus

Som jag kanske råkade nämna igår är vi alltså ute efter ett större hus. Ett hus som rymmer en familj om två vuxna och tre söta småpojkar (vilka en dag kommer att bli tre tonårsslynglar med flick eller pojkvänsambitioner.)

Det är inte något akut behov av husbyte men det ligger onekligen i farans riktning att behovet kommer att uppstå. T.ex. när jag sitter där i tv-soffan med tre stadiga tonårskillar efter torsdagens ärtsoppa och försöker komma ihåg känslan av frisk luft i näsborrarna. Eller när någon av arvingarna kommer på idén att utforska den mer primitiva sidan av kärlekens ABC med sin pojk-/flickvän samtidigt som jag ligger på andra sidan en vägg tunn som oblat och försöker tänka vackra tankar.

 Just vid dessa tillfällen kommer sannolikt längtan efter mer yta att kännas ganska påtaglig.

Vi har tittat runt på hus sedan runt ett år tillbaka. Idag kan vi konstatera att det onekligen har hänt mycket på ett år när det kommer till husförsäljningar. 

För ett år sedan kunde familjen komma till visningen och utan problem parkera på uppfarten framför garaget. Mäklaren hade klädsamt nog parkerat någonstans längre ned på gatan, oklart var. 

Idag när familjen, som sin vana trogen hänger på låset, skall parkera är platsen utanför huset alltid upptagen av mäklarens bil. Denna bil är utan undantag av det mer fläskiga slaget och har i nio fall av tio tysk stamtavla. Okej, bollen är inne, detta är en person som täljer guld med tennkniv. Med en djup tvingas jag vända bilen för att leta vidare efter en plats att ställa min bil på. Detta är förstås en betydligt svårare uppgift idag än för ett år sedan. Nu vallfärdar folk som om det vore Cheops-pyramiden ute till försäljning.

För ett år sedan möttes man av en eller två mäklare som med flackande blick bedyrade att aktuellt objekt verkligen var Guds gåva till familjen. 

Med svävande bortförklaringar avfärdade mäklaren snabbt de i besiktningsprotokollet angivna allvarliga bristerna som rent trams och nonsens av ”övernitiska besiktningsmän”. 

Husen som såldes för ett år sedan var alla, vilket kan tyckas en smula underligt såhär i efterhand, i tipptopp skick. Därmed punkt. 

Vad som följde efter visningen var en budgivning som, vid för mäklaren gynnsamma förhållande, segade sig upp i acceptpriset eller strax däröver. 

Idag är det inte riktigt samma sak. Fortsättning följer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s