Apokalypsen

Dagen hade då tillslut kommit. Dagen då den slutliga striden skulle utkämpas. Striden mellan det goda (mig och min familj) och det onda (de 18 dagisbarnen). Om detta är jag dock lyckligt ovetande när jag vaknar någon gång efter 05 natten mot söndag.

Jag vaknar i vanlig ordning av tronarvingens tassande steg när han närmar sig min säng. Med en röst som är på tok för pigg i förhållande till tidpunkten proklamerar han därefter glatt att ”idag är det kalas”.

Just så är det, idag skall de 18 dagiskompisarna fira att min äldste son fyllt fyra år. Allt är planerat i detalj. Schemat är så tight att den unge som behöver gå på toaletten kommer behöva söka dispens en timme i förväg.

Just där på morgonen ser jag för min inre syn framför mig hur dagiskompisarna på ”Barnen-i-Bullerbyn”-manér bockar och niger när de kommer. Därefter sätter de sig mittemot varandra på golvet och gör klapp-lekar med händerna.

Det börjar hyggligt. Barnen kommer och lämnar, under olika grader av blyghet, över presenter till arvingen. Med lite milt våld lyckas jag även styra dem runt tipspromenaden vilken jag riggat i förväg.

Det är ungefär här jag börjar ana oråd. Tipspromenad med genomgång och prisutdelning skulle enligt schemat ta 20 minuter. Det tar 5…

Okej lite ”fri lek” med de 40 uppblåsta ballongdjuren, legot och leksaksbilarna kan väl inte skada, tänker jag…

En minut senare är kaoset ett faktum. Förutom ballongsvärden visar sig såväl ballonghundar, giraffer som rävar vara utmärkta tillhyggen att puckla på varandra med. Under vildsint vrålande hugger de starka värstingarna för allt vad de är värda mot mammas blyga pojkar vilka tappert kämpar emot. Flickor mot pojkar, flickor mot flickor, pojkar mot pojkar, alla fightas med en iver som skulle hedra vilken jägarbataljon som helst.

Från min plats längst bort i stora rummet uppfattar jag i ögonvrån hur arvingen, tillika festföremålet, sakta backar till reträtt ut ur rummet. Så snart han är i säkerhet kan jag agera.

Som festens överbefälhavare inser jag direkt vad jag måste göra. Jag måste komma i kontakt med sambandscentralen, min högt älskade hustru och beordra korvar fram på borden.

Kriget böljar i hela rummet varför jag får hoppa över, fösa åt sidan och kasta mig förbi de stridande, alltmedan jag tvingas parera mer eller mindre välriktade hugg. Väl kommen till köket upptäcker jag att min högt älskade hustru redan är med på tåget. Korvarna är klara!

KOOOORVDAAAAGS!!!!!

Nehe, du vill inte ha korv? Bara bröd? Okej, du äter inte kött utan bara vegetariskt? Va? Du vill bara ha korv och inget bröd? NEEEJ ni får inget godis nu!!! För hundrade gången!!!

Fem minuter tar korvövningen, sedan ut till fronten igen. Av de 40 ballongdjuren syns nu bara slamsor. Kombinationen nybonad linoliummatta och slitna barnsockor skördar strax sitt första offer. Pang!! och där kommer tårarna Buuuuääääää!!!

När det är en timma kvar av kalaset har såväl Trollerishow, Tårta, Svansen på Grisen, fiskdamm och prick-kastning i hink avverkats och kvar är bara förödelse. En efter en tar föräldrarna med urskuldande blickar sina barn mot utgången. Snart är det över.

IMG_4572.JPG

Apokalypsen

4 reaktioner på ”Apokalypsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s