Kärlek

Det är ingen större hemlighet, jag gillar bilar, i synnerhet mina bilar. Visst är det roligt att se andras åk men när jag ser min egen släde klappar hjärtat alltid lite extra. Den är inget märkvärdig på något sätt, men ändå, kärleken till min ”ride” går inte att ta miste på, oavsett vilken det är för tillfället.

Länge trodde jag inte att den känslan av förbehållslös affekt kunde uppstå gentemot något annat. Så en dag händer det, jag skaffar barn. Nu klappar mitt hjärta extra och pulsen stiger såväl när jag ser mitt åk som mina barn. Efter mycket funderande tror jag mig veta varför.

Att skaffa en bil är en ögonblickshandling. Det är i princip bara in och ut ur bilaffären. Sedan står man där med en ny kärlek och en betydligt lättare (penga)pung . Troligtvis har man spenderat mer pengar än vad som var tanken från början. Sannolikt har man även gjort affären lyckligt ovetande om alla underhållskostnader vilka i framtiden kommer att rasera hushållsekonomin lika säkert som amen i kyrkan.

Lite samma upplägg är det med införskaffandet av arvingar. Ett snabbt in och ut, tömmande av pungen och transaktionen är avslutad. Förnuftet säger nej, Nej, NEJ! magkänslan säger Ja,jaaaa, JAAAAA!!! Den initiala kapitalinsatsen är, i likhet med vid bilinköpet, oftast större än planerat då tillberhörslistan är lika lång som ofattbart dyr. Barnvagn, 14 000 kr, dubbelvagn 20 000 kr, amningskudde 1000 kr, babynest 2000 kr, bilstolar 4000 kr osv osv. Allt är i likhet med bilinköpet dyrt, dyrt, dyrt.

Den som tror att utgifterna stannar med den initiala kapitalinsatsen kommer sannolikt också att bli gruvligen besviken. Det finns i princip inte någon övre gräns för vad kostnaderna kan landa på i takt med ålder och slitage. Ett bra exemplar arvinge har nämligen en driftkostnad som får Sveriges samlade försvarsbudget att framstå som kaffepengar i jämförelse.

På uppsidan kan dock tillgodoräknas en glädje som inte går att mäta i pengar (även beträffande arvingarna). Dessutom, med rätt skötsel och rätt utrustning (samt en gnutta talang) finns möjlighet att utveckla arvingen till en levande sedelpress i form av ett golfproffs eller tennisgud.

Ja jag älskar min bil och mina arvingar.

IMG_4540.JPG

Dubbel kärlek.

4 reaktioner på ”Kärlek

  1. Åh, så fint! Kärleken till ett barn förstår jag mig på, men bilen är inte detsamma för mig. Fast när jag svänger in med bilen på uppfarten och Pappsen står och tittar får han nåt mjukt i blicken och fånler. Och det är inte mig han tittar på…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s